Att räcka till

Ja det är den stora gåtan för mig just nu. När jag stod och diskade tidigare ikväll säger Viktor "haha, vad röd du är om örat". Japp, det är ett av teckna på när jag är helt slut...jag vet, precis som ett barn. Kombinationen B-uppsats/arbete är sjukt påfrestande. Jag har börjat tappa hår som f*n också (också ett tecken på stress?). Nu försöker jag räkna ner dagarna till att uppsatsen ska vara inne. Hur sjukt är inte det egentligen? Klyschigt, men ska man inte ta vara på varje dag? Ska bli grymt skönt för själen att komma hem till Södertälje och ge mina fina vänner långa kramar i helgen. Jag vet, sjukt mycket klagande i det här inlägget... Men det är liksom det som präglar mitt liv just nu. Tur att man har fina vänner som man arbetar med som ger en ett skratt emellanåt. Hör av mig när jag är lite mer positiv och livsglädjen har kommit tillbaka, haha.

Puss och hej leverpastej 

Kommentarer
Postat av: Sofia

...men imorgon kommer du hem och då blir det massor av mys! ❤️

Svar: Ja då ska det mysas för fulla muggar!!:)<3
Linda

2014-05-15 @ 05:29:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0